Nu har jag varit har i nastan tva manader och det ar nu sista veckan som jag har borjat anpassa mig och kanna att jag har en vardag har. Humoret har svangt ofta och det har varit svart ibland att hantera men det har bara varit nyttigt att se hur man sjalv reagerar i vissa situationer ocksa.
Jag har vant mig vid att standigt svettas. Nu har sommaren kommit och det ar runt 25 grader pa natten sa tank er hur hett det ar pa dagen.
Jag trodde aldig att jag skulle klara av den helgalna trafiken men nu sicksackar jag mellan bilkoerna i ett standigt tutande, ibland far man sta mitt i vagen och ha tva motandes bussar kora forbi. Pa morgonen nar bussen kommer ar den oftast overfull sa det hander att jag star pa forsta trappsteget in i bussen och balanserar da dorrarna alltid ar oppna far man forsoka hitta nagot att halla i och hoppas att chaufforen idag kor nagorlunda bra.
Vara grannar kommer alltid fram till mig pa gatan eller skriker hej fran deras balkonger. En av grannarna har en tjej, Vajshnavi, som ar tolv ar. Varje morgon klockan sex gar vi pa en promenad runt sjon innan solen har borjat ga upp. Nar jag kommer hem far jag kaffe och tittar lite pa tv innan jag duschar och borstar tanderna och far frukost. Ar det mandag, tisdag eller onsdag aker jag och Anu med bussen till jobbet som ar en bit utanfor Mysore sa det tar ca. en timma beroende pa hur smidigt bussarna gar.
Val pa jobbet mots jag av ett gang glada kvinnor som sager Hi sis, Hi acca och kramar mig lange. Vi dansar lite, sjunger, vi skar gronsaker och serverar mat.
Klockan tre far vi ga hem sa vanligtvis moter vi upp andra fran mysoregruppen och hittar pa nagot som att ga pa bio eller fika. Klockan nio far jag middag, ris och sambar blir det oftast, ibland chapati som ar precis som ett tortilia brod och halv tio somnar jag utslagen i mn stenharda sang.
Jag visade bilder pa min familj hemma for min vardfamilj och Anu. Nar Anu fick se Nova och Leeah sken hon upp. Anu alskar barn liksom jag och for mig sjalv kande jag bara hemlangtan. Jag langtar efter att sitta och dricka kaffe pa morgonen med Lena och lyssna pa morgonpasset i p3. Jag saknar att spela Yatzy med Jon, mamma, Tim och Soren och mycket mer.
Nar hemlangtan slar till tanker jag att det ar bara en kort stund jag ar har, en otrolig chans att fa leva helt annorlunda for ett tag. Jag trivs har ocksa, min vardfamilj ar toppen, Anu ar sa snall och jag skrattar alltid nar vi umgas hela gruppen. Jag har blivit kand for mitt iskalla gapskratt sa nar vi skulle skriva positiva saker om varandra forra helgen skrev ALLA om det till mig mohahaha.
Om ni vill se fler bilder har var handledare Karin lagt in manga bilder:
http://mysorefalun.wordpress.com/
Pa ett barnhem
Var beromda CAD dag da vi malade vid Chamundi Hills
Uncle Nandish och Auntie Vinnie, vara kara foraldrar
Hela Familjen: Nandish, Vinnie, Karen, Preeti och Suprita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar