Avskedet

Hejhej

tankte att innan jag aker hem till Sverige vill jag knyta ihop sacken och beratta om sista veckan har.

I sondags hade vi kulturshowen, det blev succe! sammanlagt var vi alla ca 130 personer som deltog, varav ca. 100 barn. Det blev dans och sang fran tio pa morgonen till fyra pa eftermiddagen. Alla barn hade sina egna upptradanden i vackra, glittriga tyger virade om sig, vi fran mysoregruppen hade ocksa massa lekar och shower med afrikanska trummor, flojtar och mycket mer. Vi serverade lunch och dagen blev i slutandan uppskattad av alla.

Pa kvallen fick jag skynda mig att packa och trots att jag lamnar kvar sa mycket grejer ar jag orolig att det overstiger maxvikten.
Pa mandagen tog Preetie med mig ut pa sin scooter och vi for runt hela stan for att saga hej da till alla slaktingar. De ville att jag skulle komma tillbaka och det lovade jag att gora och det kommer jag halla.
Jag foljde sedan med till Preeties college och pratade med rektorn. Han fragade vad jag lart mig om indien vad jag tycker om deras kultur etc.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna lara mig sa mycket om ett land som jag lyckats gjort den har relativt korta tiden, bade sprakligt och kulturellt. Det har varit rent av skitjobbigt ibland for att vara det totalt motsatta nasta dag, darav har jag kant mig som en manodepressiv manga ganger.
Indien ar ett enormt land, varldens storsta demokratiska land, sa rik pa kultur att det kanns som Indien kunde vara en varld for sig sjalv. Filmvarlden, tittar du pa tv finns det oandligt manga kanaler dar de sjunger, dansar, gor pujja allt i traditionell indisk stil med massa olika sprak dar till.
Deras satt att kla sig i alla dassa fargglada sarees, churidars, med blommer i haret, bangels, fotlankar, bindis... Eller varfor inte all denna mat med ris som bas for sodra indien, naan for norra och lagg till olika grytor, eller dosa, puri, pani puri, idli, chapati, chutney, samosa men glom aldrig att chilli ar obligatoriskt i all mat.
Det jag forsoker poangtera ar att Indien ar fortfarande sa avskilt fran resten av varlden, jag har inte alls kannt av sa mycket influenser fran vastvarlden trots att Indien ar ett populart resemal men jag har ju ocksa bara levt i en stad med en miljon invanare vilket innebar att det ar ganska konservativt jamfort med exempelvis Bangalore. Och, jag gillar det. Jag uppskattar det enormt att jag har fatt chansen att befinna mig pa en plats sa otroligt olikt min egen. Pa gott och ont, sjalvklart har inte allt varit bra alltid. Nagot jag ar valdigt ovan vid ar hur liten och beroende kvinnorna ar har av sina foraldrar nar de ar ogifta och av sina man nar de ar gifta.
Eller varfor inte exempelvis det otroligt komplicerade kastsystemet som egentligen ar forbjudet men som i allra hogsta grad lever kvar i alla hinduer, det star i deras personbevis och det avgor oftast vilket jobb de kan fa, var de kan bo etc.

Avskedet fran min vardfamilj gav mixade kanslor. Vi at lite mat pa kvallen innan jag och Anu skulle vidare till en kusinsyster for att bo i nagra dagar. Jag fick en vacker tavla med konturer av Indien med min favoritgud, Ganesha, pa plus en rorande fin dikt som Preeti skrivit sjalv.
Vajshnavi gav mig ett halsband och blommor, hennes mamma bad for mig. Auntie Vinnie sa det sista "bless you my girl" innan vi tog av in i morkret.

Tiden har har starkt mig och forandrat mig. Jag minns i borjan hur jag gruvade mig for toaletterna, att det inte finns toapapper men nu tanker jag att det ar hur normalt som helst, och det ar det ju ocksa. Eller den sanslosa trafiken jag skramdes av varje dag, nu sicksackar vi alla mellan tutande rikshor och bussar och en och annan ko.

Det ar dags att lamna Indien bakom mig for den har gangen, ett land dar ordet GI definitivt INTE existerar men dar en enorm tacksamhet till livet tar sin form varje dag.

Nu nasta gang jag skriver kommer ni att fa folja ett gang indier och hur de upplever Sverige under tre manader. Anu ser fram emot att fa aka och det ska verkligen bli jattekul att fa visa henne hemmaplan.

Sa ta vara pa er dar hemma sa ses vi i gronskan.