onsdag 3 februari 2010

Hejhej

Nu har jag varit har i Indien sa pass lange att jag har borjat fatt hemlangtan. Humoret svanger som om jag vore manodepressiv men sa kanner vi alla svenskar har sa vi tar mycket stod av varandra. Jag funderade lite igar pa vad jag saknar och forutom familj och vanner saknar jag:
Kall och frisk luft, kallt vatten, svensk frukost och riktigt kaffe, att forsta spraket och veta hur samhallet fungerar...

Det som jag nog langtar efter mest men som ar det jag behover minst ar att ha insikt over vad som sker hela tiden. Det gar ganska bra att ta sig runt har pa engelska men manga ganger far jag sta i bakgrunden och titta pa nar andra pratar kannada med varandra, speciellt pa min arbetsplats. Det ar inte alls konstigt att det blir sa, det ar bara nyttigt for mig att slappa kontrollen over att veta vad som hander och inte bli frustrerad over det. Samhallet har i allmannt ar ju ocksa nagot jag bara far ta for vad det ar, exempelvis att man inte kan planera for saker och ting andras ofta pa bara en sekund. Det kommer inte vara lika nar vi kommer till Sverige for dar ar vi mer upphangda pa tid och saker flyter pa for det mesta och da kan man lattare ha koll pa laget och planera. Aven om vi ska bo i Falun och jag inte ar bekant med den staden ar jag anda mer van vid hur Sverige fungerar och da blir det ocksa mitt ansvar att hjalpa anu in i var kultur.

Jag och Anu har varit och besokt ett barnhem utanfor Mysore dar vi ska ha varan utbildningsdag om nagra veckor. Barnen var bara for underbara. Dar bodde det ca. 50 barn i olika aldrar som kommit fran gatan. De dansade for oss, sjung sanger och busade. Vi fick sitta pa golvet och ata med dom pa kvallen och nar vi skulle sova over lag tre sma pojkar pa en filt pa golvet i brist pa sangar. Jag kande sa starkt att jag egentligen brinner som mest att fa arbeta med barn men det ar ocksa intressant att fa arbeta med kvinnorna pa Karuna trust. Vi har dansat en del med kvinnorna och de alskar det sa tills pa mandag ska jag och Anu hitta pa en enkel dans och lara ut.

Njut av kalla friska luften hemma, jag har ingen kontakt med yttre varlden och hur kallt det ar hemma men jag antar att det ar kyligt. Har ar det sakert minst 25 grader varje dag!

Nivo nange tomba ischta, Hogibatrivi
Jag tycker om er, jag aterkommer

2 kommentarer:

  1. Hejsan Emma!

    Hörde att du hade en blogg så jag sökte lite på nätet och hittade hit. Du skriver mycket bra och är verkligen ute på ett riktigt äventyr! Vad intressant det måste vara att få lära känna en helt annan kultur än vår. Känner igen lite av vad du berättar men jag var ju bara där i tre veckor och vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om landet. Irritersamt, fascinerande, långsamt, soplukter och märkliga människor. Men jag kan förstå att om man stannar där längre så ser man och förstår mycket mer utav kulturen. Ska bli intressant att läsa vidare på din blogg!

    Många kramar från Maria

    SvaraRadera
  2. Hej Maria!
    vad kul att hora ifran dig jag hoppas du mar bra hemma och pa jobbet och allt.

    Ja du har ju varit i Indien sa du vet ju av kanslan.. det ar ju som sagt bade irriterande och fascinerande som du sager, alla dessa tuttande bussar och bilar blir man ju bara arg pa exempelvis.

    Det finns manga markliga manniskor har ja men jag har markt av ocksa hur markliga vi svenskar ar i deras ogon, borsta tanderna efter frukost? det gar ju inte :D

    Manga kramar tillbaka, jag sander lite av indiens varme till ostersund med kramarna.

    SvaraRadera