Nu börjar det

Okej nu börjar det verkligen kittlas i min mage. Nu är det sex timmar kvar innan bussen tar oss till flygplatsen.

Vi har haft tre intensiva dagar här på Kärsögården med mycket gruppövningar och diskussioner och förberedelser. Det har varit blandade känslor för oss alla och om ni tror att detta är en nöjesresa där vi bara ska lata oss på en strand så har ni helt fel.

Vi kommer attt volontärarbeta ca. 3 dagar i veckan, vi kommer att hålla i en studiedag en gång i veckan där vi exempelvis fördjupar oss i skolsystemet i Indien och gör studiebesök... Vi kommer att ha varsitt projektarbete under tiden i Indien också. Det kan handla om att man ser något konkret i samhället som vi vill förbättra, exempelvis bygga ett staket åt en skola nära en väg så ska vi försöka ordna med material och tillåtelse för projektet.

Vi har pratat om våra mönster. I sverige har jag min familj och vänner. Jag är van vid lukterna, smakerna, människors gargong, att bussen kommer i tid etc. ALLT detta plus exakt allt annat som jag på något vis tar för givet ska vara som vanligt kommer att försvinna när jag reser. När jag ställs inför detta kallas det kulturchock och det kan yttra sig att man är trött, ledsen, irriterad, instängd och det är normalt att man känner så men det är viktigt att förstå grunden till detta så man kan försöka att hitta ett sätt att anpassa sig, lära och se möjligheter och positiva effekter av att plötsligt leva ett nytt liv för ett kort tag.

Det kan tyckas självklart men lika olika som vi ser på tid ser vi också annorlunda på respekt och tilltro. I mina ögon kanske min parkamrat eller värdfamilj kan tyckas respektlös eller oförstående mot mig eller tvärtom fast det egntligen bara är så att man yttrar det på olika sätt. Det viktiga är att tänka till om det bara är ett missförstånd, försöka samtala och komma närmare varandra. Men det kommer garanterat bli en del konflikter, frustration under sex månader. Men konflikter är inte farliga, man måste bara försöka hitta ett plan som når över våra kulturskillnader där vi båda kan mötas på mitten eller åtminstonde förstå varandra...och tycka
att det är okej med skilda åsikter..

Jag trivs iaf med mitt gäng här på Kärsögården. De är fina glada människor med intressen för världen och kulturer och jag ser fram emot att för åka med dem imorn. Det kommer bli en lång resa. Vissa har bestämt sig för att försöka vara vakna hela natten och de sitter här i rummet och spelar kort. Jag ska försöka sova ett par timmar.

Om ni vill se lite bilder från tidigare utbyten till Indien kan ni gå in på www.icdeindia.org, det är organisationen som lotsar oss ut till våra volontärplater i Bangalore och Mysore.

Hej då Sverige, vänner och familj :)