Namaskara

Namaskara!

Det har blir min fjarde dag i Indien och jag har haft ett par dagar fullproppade med intryck pa alla tankbara satt.

Vi landade pa fredag morgon klockan fem, indisk tid, och blev mottagna med rosor och en banderoll det stod welcome Sweden pa. Vidare nar vi kom fram till hotellet vi skulle bo pa ett par dagar stod nagra manniskor vid ingangen och splade trummor och dansade frenetiskt. Tva killar gick runt pa tva meter hoga styltor och halsade pa oss.
Det kandes bra att antligen fa vara framme, det var underbart att kanna sommarvarmen och se palmer och vackra blombuskar overallt.

Vi har alla fatt traffa vara parkamrater som vi ska bo ihop och arbeta med och vi har spanderat all tid har pa att lara kanna varandra. Det ar lite svart att komma ihag allas namn men min parkamrat heter Anu och hon ar 23 ar och varkar valdigt rar och sallskaplig. Vi forsoker kommunicera med varandra men det ar lite problematiskt att forsta vad vi sager till varandra. Jag antar att vi kommer lyckas forsta efter ett tag tillsammans. Vi har lart oss att man inte bara kan forlita sig pa orden den andre sager utan man maste ocksa se pa kroppsspraket vad personen menar.

Jag och Anu kommer att bo tillsammans i en vardfamilj i Mysore och vi ska dit idag. Imorn borjar varat volontarbete och vi kommer att jobba pa Karuma trust. De tar hand om kvinnor som blivit utstotta fran samhallet pa grund av fysiska eller psykiska sjukdomar. Jag vet inte an vad vi kommer fa for arbetsuppgifter men det ska bli spannande att fa borja arbeta.

Utover det sa mar jag bra. Magen mar bra for den delen trots den otroligt starka maten som bara branner i munnen. Vi ater frukost, lunch och middag. Alltid ris och grytor av olika slag. Soppa, gronsaker och chapatibrod.
Vi ater med hoger hand, blandar ihop maten och trycker det till en klump och skjuter in det i munnen. Jag tycker det ar jatteroligt att ata sahar, det ar ju verkligen nagot som man aldrig gor hemma for da leker man ju med maten.
Kaffet och teet har serveras i sma koppar och ar redan blandade med mjolk och mycket socker. De dricker heslt inte svart kaffe eller te eftersom det bara ar fattiga som gor det, de som inte har rad med mjolk och socker.

Att ga pa toaletten gar over forvantan bra. An sa lange har det varit en vanlig toalett fast istallet for toapapper finns det en duschsland med duschmunstycke som man skjoljer sig rent med.

Vi har haft diskussioner angaende kulturkrockar. Det har varit jattespannande och jag inser att det ar en hel del som skiljer sig fran var kultur.

Exempelvis kan foraldrarna i familjerna lasa deras barns brev och rota i deras garderober for att halla kolla pa barnen. Jag skulle bli rent av galen om det hande i min familj hemma men har holl alla indier med om att det var ratt sak att gora.

Nar man ska ata proppsar det pa en med mer mat for att visa pa givmildhet och tro inte att man kommer undan sa latt genom att bara saga: Nej tack jag ar matt.

Man ska hysa stor respekt for aldre personer, lyssna mycket men ifragasatt aldrig nagon for da ska man bara forsoka visa sig oversmart.

Ja det finns mycket mer jag skulle kunna saga men givetvis skiljer det ju sig fran familj till familj hur deras regler och vanor ar utformade. Vi har vaxt upp med helt skilda levnadsatt och det ar det vi nu maste lara oss att acceptera. MEN vi sitter i samma bat, Anu maste ocksa lamna sin familj for sex manader sa det har det inte latt heller. Men vi far stotta varandra sa ska det nog ga bra.

Igar dansade vi alla indisk dans runt en eld och sjung Beatles och Bob Dylan latar. Idag ska vi fara till ett kopcentrum for att handla lite indiska klader.

Jag hoppas ni alla mar bra dar hemma. Mina tankar flyr ofta till er.