9 dagar i Indien...

Nu har det gatt nio dagar sedan jag kom till Indien men det kanns som jag har varit har i en evighet. Vi har hunnit uppleva sa himla mycket och gruppen har verkligen blivit stark nu.

Jag och Anu bor i centrala Mysore med mamma Lassia, pappa Nandish och en 19 arig dotter som heter Preethi (betyder karlek). Jag kanner mig som en del av familjen, de ar sa generosa och omtanksamma. Preethi pratar bra engelska och ar otroligt smart sa hon forklarar mycket om Indien och dess samhalle, religion och kultur. Pa kvallarna sitter jag, Anu och Preethi och pratar, skrattar och dricker te tillsammans.

I indien ska man duscha och byta klader varje dag. Med duscha menar jag att man fyller en hink med vatten och skopar vatten over sig. Det ar en matta pa golvet dar vi sitter och ater mat (med handerna saklart) och tittar pa indisk idol. Sangen ar stenhard, jag och Anu delar sang i ett rum medan mamman och pappan ligger pa en matta pa golvet, samma som Preethi. Bara det visar pa hur gastvanliga de ar.

Idag var andra dagen pa Karuna trust, vi jobbar med kvinnor som ar psykiskt sjuka som blivit utslangda pa gatan av sin familj och da far de komma till detta rehabeliteringscenter. Just nu bor det 31 patienter dar. I personalen finns det 2 sjukskoterskor, 4 vardarbetare och en socialarbetare. Varje vecka kommer det en psykolog och en psykiatriker. Med hjalp av olika former av terapi och mediciner ska det hjalpa kvinnorna till ett stabilare liv och det ar en hel del som har gjort framsteg och lyckats tillfriskna sa pass att de kan atervanda till sina familjer.
Imorse var det vadigt frustrerande att komma Karuna trust. Att se en del kvinnor sitta pa marken helt bortkopplade fran verkligheten ar sa tungt och omradet de bor pa ar skrammande litet. Fast det ar ocksa manga kvinnor dar som bringar sa mycket gladje, bara lite skratt och leenden kan gora hela vistelsen dar himla mycket lattare. Idag har vi gjort sopar av vassliknande stran. Vi har lekt lite och jag tog med tva tjejr ut pa promenad.

En vanlig vecka volontararbetar vi mandag till onsdag. Pa torsdagar har vi community activity day som innebar att om vi ser nagot i samhallet vi vill hjalpa till med, exempelvis bygga ett staket till en skola sa det blir avskilt fran trafiken, kan vi forsoka genomfora det.
Pa fredagar har vi educational day da varje par ska halla i ett tema dar vi far lara oss mer om Indien. I fredags var vi exempelvis pa ett indiskt fangelse och gjorde studiebesok.

Pa helgerna har vi ledigt och vi forsoker alltid att samla ihop oss och hitta pa roliga saker. Igar besteg vi 1000 trappsteg uppfor Chamundi hill och besokte ett tempel. Det ar ett heligt berg och insikten om att sa manga manniskor har besokt detta chamundi tempel ar sa haftigt. Chamundi ar forovrigt en av hinuismens miljontals gudar och templet byggdes for 150 ar sedan som en hyllning till honom.

Vi har varit pa bio, dock sag vi ingen bollywoodfilm utan det blev Avatar. Det var tva stromavbrott under filmens gang och de har tydligen alltid en paus mitt i filmen. Det var dock bra med paus for stolarna var en pina men jag antar att det var helt okej for ett pris motsvarande 11 kr.
Vi har besokt ett gigantiskt palats och badat i vattenfall. Efter jobben traffas vi och fikar och har det kul. Vara indiska parkamrater drar oss med ut i den helgalna trafiken och varje dag ber jag for varat liv nar vi satter oss i en buss eller korsar en vag.

Ja det finns sa mycket jag kan beratta om men jag far spara lite tills jag kommer hem. Varje dag ar ger nya intryck och jag slutar inte att fascinerad av Indien. Jag sitter exempelvis nu pa ett internetcafe fyllt med bilder pa gudar, overallt hanger blommdekorationer, det doftar av rokelser och i bakgrunden spelas indisk musik.

Ja allting jag vanligtvis lever i ar utbytt; maten, trafiken, musiken, satten vi arbetar pa, bemotandet, klimatet ALLT ar verkligen annorlunda och jag alskar det. Det ar sa haftigt att sitta pa golvet och rora om maten med handerna, ligga pa en superhard sang och skopa vatten over sig pa morgonen.

Anu ar en jattesot tjej, hon lar mig mycket kannada (spraket) och jag lar henne svenska. Hon tar verkligen hand om mig och hjalper mig. Pa ett satt langtar jag tills vi kommer till Sverige da jag kan atergalda det hon gjort for mig.

Hoppas ni har det bra dar hemma, ni far garna skicka ett litet mail om hur ni mar eller skriva en kommentar sa skulle det kannas lite extra varmt i hjartat.